no lies to deny

Nu är jag tillbaka, lockig och fin. Eller det blir ju inte lockigt, det blir typ rufsigt. Men det är okej. Fint också, ju. Jag älskar speciellt när det är såhär rött och "lockigt", det är så mysigt att titta på. Och nu är det blivit så långt också, det är en upplevelse varje gång man ser sig i spegeln.Nu låter jag som världens mest fåfänga människa, men det kan jag ta.

Borde visserligen sminka mig snart. Om en och en halv timme är jag på väg till Malmö för ett nytt äventyr: möta Elisabet efter första skoldagen! Den här veckan kommer blir världens tråkigaste: jag måste upp varenda morgon och ha körlektion typ halv åtta, men alla går i skolan så jag kommer sitta vid min dator hela dagarna, sen åka till Malmö för ett par spännande timmar där, sen hem och sitta vid datorn hela natten. Visst låter det som spännande tre dagar? Så kommer det vara tisdag, onsdag och torsdag. Fast på fredag ska jag in till Malmö och kolla på Dunderklumpen på dagen... Och på fredag börjar skolan och sen blir allt som vanligt igen. Det känns deprimerande.

Just nu har jag problem med att jag inte har en säkerhetsnål. Jag har en såndär omlottkofta på mig som man bara knyyter runt liksom, men problemet är att min kofta inte vill sitta omlott. Knuten sitter fint hela dagen, men själva koftan krånglar och vill dra sig tillbaka. Kanske borde ha köpt en storlek större, men det finns ju inte så stora. Så går det när man är tjock! I alla fall så tänkte jag att man kunde sätta en liten säkerhetsnål när den sitter som den ska, så att den förblir omlott. Men mamma har tydligen ingen säkerhetsnål i sitt syskrin, och jag vet inte hur jag någonsin skulle kunna hitta en säkerhetsnål på mitt rum. Får leta vidare en stund till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0