avada kedavra

För ungefär fem minuter sedan skulle jag ta mig en tur till toaletten. Jag ligger på mage i sängen, med huvudet i fotändan och tittar på Sex and the City på min dator. Så jag slänger benen över sängkanten... och PANG, jag sparkar ner fyra glas(varav tre är sånadär coca colaglas från McDonalds). Och innan jag hunnit anpassa min hjärna till situationen(jag är fortfarande inställd på att kissa) har jag en vidrig blandning av glasskärvor, någon väldigt sur och gammal dryck och döda flugor(som tydligen tyckt att lukten av den äckliga drycken var lockande) på mitt golv. Vid min huvudända. Där jag ska sova om ett par timmar. Det luktar så äckligt. Jag vet inte om drycken var coca cola eller något ännu värre, men jag måste ha varit sjuk när jag skulle dricka det, eftersom att man brukar dricka upp din jävla dricka.

Så jag slår mig ner på mitt golv, på knä i mina nyaste leggins och börjar plocka glasskärvor. Jag känner ju faktiskt att det är nummer ett. Jag säger till min hund att stanna på min säng, eftersom att jag inte vill att hon ska trampa på en glasskärva och skada sig. Självklart lyder hon inte, hon tar ett klumpigt språng från min säng, landar i en (glasfri) klädhög och flyr fältet. Och hon ska vara människans bästa vän?! Hell no. Hundar är inte människans bästa vän. De är bara fega.

Och eftersom att jag helst av allt vill kasta något i golvet eller i väggen och sätta mig ner och gråta, måste jag berätta för mig själv att det inte skulle ha någon effekt eftersom att jag inte har någon som skulle tycka synd om mig. Så jag tvingar mig själv att fortsätta plocka upp alla glasbitar innan jag springer och kissar.

Från toaletten tar jag på vägen tillbaka, med mig en rulle toalettpapper. (Tur att jag och mamma köpte nytt idag, nu är den rullen slut.) Och jag börjar såklart torka upp den här vätskan som skulle kunna få mig att kräkas och gråta på samma gång.

Nu är mitt golv rent. Men det luktar fortfarande. Och jag kommer nog inte kunna somna inatt heller.